Ibland undrar jag om gud (om vi förutsätter att det finns en sådan) förhåller sig till människorna på samma sätt som en förälder till sina sina barn. Skriken skär i öronen och skapar ilska och stress, men kärleken tar över. Min tvååring har hittat ett skrik som ligger på höga C och hotar spräcka mormors kristallkrona.
August Strindberg lär ha sagt att han inte kunde skriva utan barnskrik i öronen. Det begriper jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar