Ibland undrar jag om gud (om vi förutsätter att det finns en sådan) förhåller sig till människorna på samma sätt som en förälder till sina sina barn. Skriken skär i öronen och skapar ilska och stress, men kärleken tar över. Min tvååring har hittat ett skrik som ligger på höga C och hotar spräcka mormors kristallkrona.
August Strindberg lär ha sagt att han inte kunde skriva utan barnskrik i öronen. Det begriper jag inte.
Här beskriver jag världen enligt Mikael "Prinsen" Trolin (mig själv), oemotsagd (jag vet inte om jag ska tillåta kommentarer än, men jag antar att det vore fegt annars?), (eller kommer det bara en massa rättshaverister då? Och vad är i så fall en sådan? Och har dom alltid fel? Hur blev dom så..? Smittar det? Hmm…inte helt lätt det här). Ähh, fånga dagen och lev till det yttersta. Mänskliga rättigheter på blodigt allvar.
Kryssa Mikael "Prinsen" Trolin i valet 2010
0 kommentarer:
Skicka en kommentar