söndag, juli 17, 2005

Folkpartiets nya kläder

Jag känner mig mer och mer som pojken i sagan om kejsarens nya kläder. Men jag återkommer till detta. Till saken hör att jag är en relativt nybakad liberal, åtminstone på papparet, med endast fyra år som officiell företrädare för partiet. Jag har fått komplimanger av partikamrater som berömt min "liberala kompass". Men på senare tid har jag mer och mer börjat tvivla på om den pekar rätt. Och det är mitt eget parti, folkpartiet, som efter en rad politiska utspel fått mig undra hurvida den verkligen är en liberal kompass eller kanske något annat.

Språktest, automatisk utvisning av icke-svenskar, sänkt straffålder, hemlig avlyssning och nu senast, att den svenska lärarkåren kollektivt ska förvandlas till Säpo-agenter med anmälningsplikt gentemot dom egna eleverna. Allt detta har fått mig att tvivla. Listan med liknande förslag kan göras ännu längre.

Om jag försöker ta ut kompassriktningen på dessa förslag så pekar åtminstone inte min kompass mot L som i Liberal längre. Det känns som om inriktningen på förslagen gör att kompassnålen hjälplöst snurrar förbi L:et för att slutligen peka på H som i Höger istället. Och sedan fortsätter den sakta ännu längre åt samma håll. Dragen av en obeveklig populistisk väljarmagnet.

Jag sträcker då mig i förvirrad, förtvivlan efter Svenska akademins ordbok och slår upp ordet liberal. Jag finner följande lydelse: av lat. liberalis, värdig en fri människa, ädel, hederlig hygglig, frikostig, till liber, fri.

Låter ju bara. Men jag blir inte klokare och fortsätter längre ned i texten och finner så: i överförd anv.: generös, icke knusslig l. kitslig l. småsint, icke rigorös. Ordet rigorös får mig att hajja till. Antyder det vad jag tror eller har jag missuppfattat det med?

Den sista tidens semantiska revisionism (språklig värde- och betydelseförskjutning) som tycks pågå i det svenska språket, gör att man inte längre kan vara säker på vad någonting betyder längre. Ta till exempel migrationsminister Barbro Holmbergs uttalande att "vi måste skicka hem de apatiska flyktingbarnen bara för att det är det enda humana att göra så de inte blir fler".

Alltså slår jag försäkerhets skull även upp ordet rigorös och finner följande betydelse: 1) (obevekligt l. överdrivet) sträng med avs. på (l. religiösa) grundsatser o. deras tillämpning. Och OH LA LA!! Plötsligt sluts cirkeln och jag förstår! Om liberal betyder icke rigorös och rigorös betyder överdrivet strängt (förhållningssätt) avseende t.ex. religiös åskådning, ja då är förslaget inte liberalt! Rigorös är alltså motsatsen till liberal.

Den åtgärd som en liberal företrädare föreslagit för att komma till bukt religiös fanatism riskerar att leda till just det som den försöker förhindra. Våld föder våld, föder våld osv. i all oändlighet. Jag pustar ut. Jag är i alla fall inte helt okunnig! Sedan lägrar sig ett vemod över min nyvunna seger.

Vad innebär denna upptäckt för mig när förslaget kommer från mitt eget liberala parti? Vems kompass är det som pekar fel? Ska jag vara tyst, som vissa riksdagsledamöter antyder, och låta partilojaliteten gå före min egen djupt kända övertygelse? Och om jag ändå måste opponera mig, så tycker dom att jag "väl kan ta debatten internt". Hur ska det gå till, undrar jag, när all information kommer via massmedierna?

Mig veterligen har det inte funnits någon intern debatt om att låta Sveriges lärarkår extraknäcka på Säpo. Vare sig i Stockholmsföreningens beslutande församling som går under namnet representantskapet eller i styrelsen för Sveriges största folkpartiförening i Stockholm, där jag är ledamot.

Min osäkerhet får överhanden efter ett tag och säger mig att det kanske är jag som är det främmande elementet i den liberala kroppen. Utbölingen som kommit för att sabotera den svenskaste av alla svenska egenskaper: den heliga enigheten.
Med den lilla pojken i mig vill åter igen högröstat skrika ut: "Men han har ju inga kläder på sig!". Jag erinrar mig då att många "utbölingar" haft en enastående viktig betydelse för historiens utveckling. Napoleon var korsikan, Stalin var georgier, Kissinger var tysk och blev medborgare i USA 19 juni 1943.

Så jag blir jag en smula nedslagen, kanske inte dom bästa exemplen eller förebilderna med tanke på hur många människor som fick sätta livet till under deras inflytande. Men sedan kommer jag att tänka på Madeleine Ahlbright, Albert Einstein, George Soros och inte minst vår egen kungs anfader, Jean-Babtiste Bernadotte. Så! Utbrister jag i glädje. Jag är anhängare till den franska revolutionens huvudtes: Att vara parisare är ingeting man föds till, det är något man måste välja själv. Tron på de gemensamma idealen, snarare än din härkomst och dina gener, avgör och du är en god medborgare.

Alltså, vänner liberaler: frihet, jämlikhet och broderskap! Och var det gäller folkpartiets eventuella nya kläder, så sägs det att man får höra sanningen av galningar, druckna och små barn. Eftersom jag själv inte dricker alkohol och är drygt 41 år fyllda, får läsaren själv bedöma vilken kategori jag tillhör.

För övrigt anser jag att vi bör ta mänskliga rättigheter på blodigt allvar.

Lev väl
Mikael "Prinsen" Trolin

3 kommentarer:

Lars-Erick sa...

Brukar själv säga att jag följer min (social-)liberala kompass mera än partiprogram och partiledare.
Kan bara konstatera att den ideologiska skolningen och debatten tydligen har varit så undermålig inom folkpartiet att alltför många av även de ledande (hm) tappar bort kompassen.

Anonym sa...

hur är du en "officiell företrädare" för Folkpartiet?

Anonym sa...

Du är ju Sosse!